Min bästa och sämsta egenskap

09:00

I går kväll påmindes jag starkt om både min bästa och min sämsta egenskap, som faktiskt råkar vara samma sak. Min envishet. 


Jag kommer från en otroligt envis familj. Det finns envisa personer på båda sidor av min familj, men speciellt på min mammas sida av familjen finns det mängder av oxar och tjurar som ska ha saker på sitt sätt. Jag försöker ofta dölja en del av min envishet med det lilla diplomatiska som finns inom mig, men det finns gånger när jag inte kan dölja det. Jag kan inte dölja det bland mina närmsta och tydligen kan jag heller inte dölja det på gymmet.


Jag är ambitiös och vet vad jag vill. När jag gör planer är jag otroligt mån om att det blir så. Om jag har planerat att jag ska bli kand på två år - då blir det så. Om jag har bestämt att jag ska till gymmet 6 gånger i veckan - då blir det så. Har jag alltid en planerad tanke gällande allt som gäller mitt eget liv i huvudet, som jag absolut inte tänker göra på något annat sätt, förutom om jag typ svimmar eller dör? Ja. Det är just så jag fungerar.

När jag och Arto hade varit ihop i några månader och hade någon av våra första gräl var det det här han sa: Sanna, din envishet är både din bästa och din sämsta egenskap. Och jag tror faktiskt han hade rätt. Min envishet är en otroligt bra egenskap då jag inte ger upp för det minsta lilla och alltid försöker hitta en utväg som stöder mitt mål. Å andra sidan blir min envishet en börda då jag får ångest av att "misslyckas" och känner mig usel då något inte går som jag hade bestämt. Då kan jag lätt bara fortsätta och fortsätta fastän jag redan borde ha gett upp - precis som i går.


Som jag nämnde förra veckan gjorde jag illa ryggen, vilket var svårt för mitt envisa sinne då en ond rygg inte passade in i allt det jag hade planerat. Det krävdes att jag skulle vara flexibel. Flexibel är något jag kan vara i mina diplomatiska stunder, men i mitt riktigt personliga liv är det svårt. Jag försökte ändå ge min rygg tid och vila, vilket också gick ganska bra förra veckan. I går stod det ändå spinning på agendan som jag älskar och också är mån om att få en bra träning från. Tyvärr blev det inte så bra, då min rygg inte samarbetade när vi skulle cykla stående, vilket ledde till att jag spände axlarna, vilket å sin sida ledde till att jag kände mig yr. Tror ni jag gjorde det jag borde ha gjort, det vill säga slutat för dagen? Nej. Envisa jag fortsatte. Envisa jag mådde sedan dåligt resten av kvällen, var sur på mig själv och var lite arg för att jag hade "misslyckats". Är envishet alltid en bra egenskap? Absolut inte.


Men ibland är envishet en underbar egenskap. En egenskap som pushar vidare och som också får en att göra det lilla extra då man faktiskt klarar av det. Utan det envisa inom mig hade jag inte åkt på mitt utbytesår, jag hade aldrig fått jobb, jag hade aldrig blivit bättre på att hålla presentationer och jag hade aldrig utvecklats.

Men hur lär man sig att inte använda sin bästa egenskap som även sin sämsta egenskap? Det är nog en balans jag kanske borde hitta. Eller så är det en balans som inte går att hitta: det bara är som det är. Men det här är ändå aldrig en egenskap jag skulle välja bort. Envisheten ger mig karaktär och den håller jag gärna vid.

You Might Also Like

0 comments