Kreativiteten ökar på kreativiteten

10:00

En av mina favoritsaker som Ed Sheeran (ja, han har varit en stor förebild sen 2011/2012) pratat om är att det viktigaste då man skriver sånger är att man bara skriver. Skriver, skriver och skriver. Man ska inte bry sig om det blir dåligt, utan det viktiga är att man skriver av sig sin idé och börjar sedan om igen. Det viktiga är att konstant skriva. Han pratar om att ens hjärna och kreativitet egentligen är som en vattenkran: när man öppnar den kommer det först ljummet vatten som inte är så gott, men när man väl låter kranen rinna en stund blir vattnet kallt och fräscht - precis som man vill ha det. På samma sätt fungerar ju också vi. Om vi vill skriva låtar, är de första vi skriver lite dåliga, enformiga och kanske även raka kopior av något annat, men när vi fortsätter blir de bättre. Man måste låta det dåliga komma ut för att det bästa ska komma fram.


Jag tycker om den metaforen för den passar egentligen allt. Desto mer man skriver, desto bättre blir det. Desto mer man fotograferar, desto bättre foton tar man. Man utvecklas bara igenom att göra. Där har jag själv haft svårt i livet, för jag har alltid haft svårt att komma igenom den där usla biten. Om jag är dålig på något så har jag ofta bara slutat. Jag har känt att jag bara inte kan, inte vågar eller att det bara är pinsamt att vara så dålig. Tänk hur bra jag kunde vara på allt det i dag som jag gav upp med för 10 år sedan? Så mycket bättre än vad jag är nu då jag inte hållit på med de sakerna alls.


Det här är något som jag tycker är så fint hos barn. Barn bryr sig ofta inte om att inte kunna (förutom när man spelar spel och de håller på att förlora, och de blir sura, men det är en annan sak). Bebisar stiger upp om och om igen fastän de inte kan gå: de tänker inte att de är så dåliga på det att det är dags att låta bli. På samma sätt lär sig barn prata, springa, cykla och simma. Vad är det då som händer när man blir äldre och en del av oss blir stressade av hela processen? När blir man perfektionist och börjar kräva omöjliga saker av sig själv? När börjar man kräva perfektion på första försöket?


Jag vet inte varifrån det börjar och varför det håller i, men jag vet att jag äntligen själv börjat släppa taget. Jag har börjar skriva mer, vilket jag inte gjort på några år. Nu när jag regelbundet börjat använda bitar av min kreativitet har min hjärna också börjat bli kreativare igen: jag har gått från att inte ha några idéer alls till att just nu ha jättemånga olika idéer för bloggen som jag vill fixa när studierna lugnar ner sig. För att bli bättre, men också för att öka på nivån av kreativitet och idéer man har, måste man bara börja och göra. Fastän man skulle vara urusel, så måste man bara börja och göra. Det är då man så småningom blir bättre.

You Might Also Like

0 comments