Hur slutar man bry sig om vad andra tycker om en?

09:00

Precis som många av er också säkert gör, så kollar jag en del på youtube-videon. Jag kollar på allt möjligt och därför hittar jag väldigt olika slags videon i mina rekommenderade videon. I går väntade en video om att inte bry sig om vad andra tänker om dig på mig (videon kan man kolla här i fall det intresserar). Då kände jag nästan som om FBI-gubben i min dator hade läst mina tankar, för det är just det jag har gått och tänkt på i dagar, månader och år. Hur man slutar bry sig om vad andra tänker.

Det är inte riktigt så att jag går och tänker på det aktivt. Allra oftast lever jag ett normalt liv, gör normala saker och tänker inte alls på hur någon annan ser mig. Där har jag kanske redan blivit starkare med åren och mer säker i mig själv, för när jag var yngre brydde jag mig nog ännu mera. Jag tror de flesta av oss gjort det. Man vill passa in och man vill inte bli allt för missförstådd.


I lördags hade jag dock en lite jobbigare dag: en dag då alla planerna kraschade och en sak gick dåligt efter den andra. Inget gick som planerat. Ett av mina problem under dagen mötte jag redan på gymmet. När jag testade en ny rörelse och gjorde den lite fel mötte jag under en cirka 5 sekunders tid tre människors blickar som kollade på mig undrande. Jag tyckte de kollade på mig granskande, argt och förlöjligande. Jag började känna mig pinsam, löjlig och misslyckad. Med svansen mellan benen traskade jag sedan hem och kände mig alldeles urusel. Överreagerade jag? Jo - men så är det ibland när man har en dålig dag. 

Jag hade säkert inte tagit det så allvarligt i fall jag inte redan innan halva dagen hade tappat tålamodet flera gånger. Men hur som helst brydde jag mig i stunden massor om vad de andra tyckte och tänkte. Jag såg några blickar och bildade hundratals olika scener i mitt medvetande om vad de kunde tänka. Varje bild jag målade blev fulare och elakare. Jag blev bara ledsnare för varje bild som gick. Men vem var det som målade bilden? Jag.


Jag nämnde videon i början som ni kan kolla i fall ni är intresserade. Den är kort och smidig, och jag tyckte han hade en poäng. En poäng jag inte tänkt på tidigare. Han pratar om hur vi, då vi blir påverkade av andras åsikter om oss, egentligen nästan håller med den andras åsikt. Vi anser att åsikten är betydelsefull nog att ta till sig. I fall någon kritiserar det du har på dig och du låter det påverka dig, så har du egentligen kanske varit osäker på tröjan på förhand. I fall du inte alls håller med så påverkar det inte dig på samma sätt - då är ju den åsikten egentligen meningslös för dig.

Blickarna jag fick på gymmet har kunnat betyda vad som helst. Blickarna har kunnat vara passerande, granskande eller bara nyfikna. I det här fallet bildade jag en uppfattning om deras åsikter i mitt eget medvetande och dessa åsikter höll jag på någon nivå med i. Åsikter om att jag inte riktigt kan, inte riktigt vet vad jag gör och att jag kanske inte riktigt hör dit. Dessa åsikter var ändå bildade av mig i detta fall och var kanske inte ens åsikter de hade. Men även om de tänkte så, så påverkar ju dessa åsikter egentligen bara mig om jag själv på någon nivå är osäker och håller med. I fall jag själv är säker i min självbild och säker i mina egna val så bryr jag ju mig inte - då är ju de andra åsikterna alldeles meningslösa för mig. Till exempel bryr jag mig inte alls då någon kritiserar mitt val av att vara vegetarian (som händer med jämna mellanrum). Jag vet varför jag är det och är säker på mitt val, då är det lätt att inte bry sig.


Han poängterar också att andras åsikter om dig alltid byggs upp utav deras egna upplevelser, självbilder och åsikter. På samma sätt byggs mina åsikter om dig och dina åsikter om mig utav våra egna individuella åsikter, självbilder och upplevelser. Dina åsikter om mig har mera att göra med dig än med mig och vice versa. Därför borde man inte ta andras åsikter till sig alltför mycket: det är ändå alltid du som vet din situation allra bäst.

Nu bildar jag ju min uppfattning om psykologiska sidan av att bry sig om vad andra tycker på bara mina egna upplevelser och en 5 minuters video. Det är inte mycket att gå på, men det är intressant. Jag är glad över att inte längre bry mig så himla mycket själv, men när dessa stunder väl kommer känns det begränsande. Det känns som något jag helst skulle slippa helt. Kanske jag bara måste påminna mig själv om att ingen annans åsikt om mig är mer relevant än min egna uppfattning. När dessa stunder av osäkerhet kommer måste jag kanske bara stanna upp och i fråga sätta varför jag bryr mig. Varför blir jag ledsen? Håller jag själv med? Hantera känslorna och bli stark i det jag själv tror på. Till slut blir blickarna bara blickar, åsikter bara åsikter: de behöver inte påverka dig.


You Might Also Like

2 comments

  1. Dethär e sååå viktigt att påminnas om!! Det e ju nog lite så att det man ser i andra människor säger ofta mer om en själv än vad man först skulle tänka sig... Men de e ba int så lätt alltid.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Absolut! Det betyder ju inte alltid att de åsikter andra har om en är totalt irrelevanta - ibland kan ju någon utomstående se något man själv är blind för, för att man inte vill medge något till exempel. Men om man lätt blir nojig och stressad över vad andra tänker så är det nog som tumregel säkert bra att försöka komma ihåg att en annan människa sällan har rätt: man måste ju kunna lita på sig själv och sitt eget omdöme också. Men nej, lätt är det inte! :)

      Delete