Att hitta guldglimtarna i vardagen

09:00

Alltid då och då hör man folk prata om födelsedagar. Det jag märkt med åren är att desto äldre man blir (..fastän jag ännu är väldigt ung) desto mera hör man folk säga att de inte vill fira sina födelsedagar eller andra festligheter. Vissa tycker att det inte är något att fira och andra tycker å sin sida att firandet hör till barnen och att det är bättre att avstå från det med åldern. Varje gång jag hör såna diskussioner blir jag lite ledsen - varför vill vi sluta fira? Firandet borde väl snarast bli häftigare än tråkigare med åren: på många sätt har man väl mer och fira desto äldre man blir? Få fira alla de år man haft, alla de människor man under alla år träffat och det liv man under sina år fått bygga upp. Många verkar fokusera på att det är jobbigt att bli äldre men det är väl alltid bättre än alternativet? Att få bli äldre är ju värt att firas. Att bli äldre är att få leva.

Artos mammas bakar otroligt goda tårtor. De förgyllde julen med deras närvaro!
Detta tycker jag ändå inte bara gäller födelsedagar. Jag tycker vi borde unna oss möjligheten att fira även de minsta sakerna i vardagen ännu mera. Fira alla hjärtans dag, midsommar och vappen. Fira årsdagar, husdjurens födelsedagar och kanelbullens dag. Jag tycker det är värt att hitta guldglimtarna i vardagen och lyxa upp tillvaron. Under de senaste åren har jag själv blivit så medveten om att inget är självklart och att livet kan förändras på en mikrosekund. Därför vill jag nu gärna njuta av livet och alla dess möjligheter. Njuta av livet som ett barn som väntar på julafton - göra festligheterna meningsfulla för andra men också för sig själv. 
Mina texter berättar säkert mycket om mig och i dag berättar den nog om att jag är en firande person. Jag vill känna tacksamhet för varje dag och jag vill fira både det stora och det lilla som händer. I söndags skulle vi fira en liten sak i vardagen - vår 3,5 årsdag. När vi hade varit ett par i ett halvt år för tre år sedan beslöt vi oss om att ta en middag på Hard Rock Café i Helsingfors. Vi beslöt med det samma att göra en tradition av det bara för att ha något att se framemot i början av januari. I år ändrades dock tidtabellerna, vilket gjorde att det inte blev middag på den rätta dagen. Det får bli nästa söndag i stället och det ser jag redan nu otroligt mycket framemot. Att fira kärleken kan väl aldrig vara onödigt, eller hur? 

Brukar ni fira både de stora och de små händelserna och festligheterna i er vardag? Ellet låter ni hellre bli - och i så fall, varför?  

You Might Also Like

0 comments