Hur hanterar man misslyckanden?

12:57

Veckan har varit bra på många sätt - vädret har varit vackert och flera saker har gått bra. Samtidigt har jag också tvingats hantera ett par misslyckanden, några mindre och några större. Misslyckanden som under ett par dagar följt på varandra, som gjort att veckan känts tyngre och tyngre dag för dag. Idag känns det redan lite bättre, iallafall just nu när jag skriver det här, men det här har än en gång fått mig att tänka på hur misslyckanden ska hanteras och hur man överlever dem på bäst sätt.

Det finns ju såklart olika nivåer av misslyckanden. Små misslyckanden, som det är lätt att bara skaka av sig, medan större misslyckanden kan ta i riktigt ordentligt. Man kan känna sig värdelös, frustrerad och man vill bara ge upp. Livet känns då rätt meningslöst och orättvist: vad man har jag gjort för att förtjäna detta? Men som någon klok människa någon gång har sagt "life doesn't owe you anything". Det händer saker som vi inte kan förstå eller rationellt förklara och det är inte alltid rättvist. Ibland kan det kännas jättejobbigt, men det är en del av livet. Det man kan hantera är hur man tar emot misslyckanden och hur man jobbar igenom dem.



1. Våga känna

Ofta vill man helst bara skjuta ifrån sig det som känns jobbigt. Glömma bort det, festa bort det eller som jag själv har gjort - hetsäta bort det. Det blir lätt att man försöker göra något helt annat, som ofta också är destruktivt, bara för att inte behöva ta smällen. I ärlighetens namn är smällen ändå något man måste ta. För att komma igenom det som är jobbigt måste man känna smärtan, frustrationen, skammen eller de andra känslorna. Att våga gråta och möta rädslan man har. Det här är ofta det jobbigaste, iallafall enligt mig. Det här är alltid det jag försökt slippa, men det blir hundra gånger värre när man försöker undgå det. Alla känslor kommer ändå ut någon gång, och om man då har fyllt upp hela själen med alla tunga känslor och de alla kommer ut samtidigt blir mycket svårare.

2. Prata ut med människor som vet vad du behöver

Jag har alltid haft svårt för att öppna mig under svåra tider. Oftast pratar jag bara med min närmsta familj och nu min pojkvän. Jag vet också att det ibland kan vara svårt att prata med någon som är ledsen, om man inte riktigt vet vad den andra vill höra, för vi är ju alla olika. När jag inte kom in på universitetet på mitt första försök fanns det människor omkring mig som sa "men dit ska du väl inte söka mer?" Nähä? Tänkte jag. Det hade jag ju visst tänkt. De här kommentarerna kom säkert inte från en elak plats men de påverkade mig hårt och gjorde mig argare, ledsnare och osäkrare. Då hoppades jag bara att de här personerna inte hade sagt något alls. Dock är det svårt att alltid veta vad man ska säga, speciellt om man inte känner personen och personens ambitioner eller tankar tillräckligt bra. Därför pratar jag oftast bara med dem som säkert vet, som vet vad det jag misslyckats med har betytt för mig och kan läsa vad jag vill i fortsättningen. Människor som vet hur de uppmuntrar mig på bäst sätt. Då blir det oftast bäst.


3. Lär dig att filtrera bort råd som du inte behöver

Det viktigaste jag lärt mig under det senaste året är att allas råd kommer från deras egna perspektiv och deras egna tankar och erfarenheter. När vi ger råd åt varandra utgår vi alltid från det vi själva vet och det vi själva skulle göra - det är mänskligt. Därför är det bra att kunna ta emot olika råd från olika människor för att få brett perspektiv och tankar om vad bästa lösningen är, men det är viktigt att rationellt kunna filtrera bort råd som inte hör hemma i din situation. Vi vet alla själv bäst hur vår situation ser ut, vi känner alla känslor och alla sidor till vårt problem. Därför vet vi oftast bäst själva vilka råd som är bra för vår individuella situation. Det är viktigt att ta råd emot och att ta till sig dem och granska dem, men det är också viktigt att kunna kasta dem åt sidan ifall det inte är det du på riktigt tror på. Annars lever du plötsligt någon annans liv som inte är det du själv ville. 

4. Känn och släpp

När du känt känslorna du fick av misslyckandet lär det också vara bra att kunna släppa det och gå vidare. Misslyckanden är en naturlig del av livet och de går inte att undgå. Se inte misslyckanden som något att vara skamsen över (ifall dessa misslyckanden inte påverkar andra negativt) eller som något du måste definiera dig enligt. De är bara en del av din livskurva och dina lärdomar. Inget liv är en annan lik - vi har våra egna vägar och egna svårigheter som vi måste ta oss igenom. För någon kan den saken du kampas med vara lätt som en plätt, men det betyder inte att du är ett misslyckande. Du är inte ett misslyckande om du måste slita hårdare, du har bara en annan utgångspunkt i den saken. För dig är någon annan sak lättare, som den andra måste kampas med. Det är en del av livet och man kan själv också bestämma hur man ser på saken - man kan se misslyckanden som slutet på allt eller så kan man se det som en möjlighet att försöka på nytt och göra bättre. Beslutet man gör måste dock komma från en själv. Det är bara du som vet vad du behöver och vill i livet. Livet blir för kort om man lever på andras villkor. 

Jag tänker iallafall inte ge upp med det jag misslyckades med. Jag kommer försöka igen och göra bättre. Jag förstärks och bygger upp min karaktär. Livet är ändå till för att växa och utvidga sina vyer, och då man gör det faller man alltid ibland tillbaka ner på marken - men då gäller det nog bara att stiga upp och försöka igen.

You Might Also Like

0 comments