Kan man få en 20-årskris? | Första inlägget

07:00

Jag har haft flera olika bloggar under mitt liv. Bloggar jag varit stolt över, men för det mesta bloggar jag inte varit så nöjd med. Man blir frustrerad när man vill göra något, men inte riktigt vet hur. Hur skriver jag en blogg jag är nöjd med, då jag ändå så gärna vill skriva? Vad är det som stoppar mig varje gång?


Efter gymnasiet har jag gått igenom tonåren part 2. Finns det andra som gått igenom något liknande? Ett tillstånd där man plötsligt är "vuxen" och ska bestämma om sitt liv själv. Plötsligt ska alla de drömmar man gått och haft förverkligas. Nu finns det inget som stoppar än: man är inte för ung, inte för gammal. Dörrarna är öppna och det finns vägar åt både höger och vänster. Det är alldeles underbart, men det är också svårt. Hur kommer man vidare? Hur lär man sig välja sina vägar utan att göra problemet större än vad det egentligen är?

Jag börjar äntligen komma ut ur min lilla 20-årskris. Livet känns ännu också stort och viktigt, vägarna är ännu också många och sätten att förverkliga drömmar är oändliga. Den personen jag var för ett år sedan var rädd för allt detta och väldigt osäker. Osäker på att göra fel val. Jag satt flera kvällar framför min dator och stirrade på tangenterna för att jag inte vågade skriva. Vågade inte öppna min mun, vågade inte ha åsikter eller bli kritiserad. Men hur ska man leva om man är rädd för att misslyckas? Då blir det väl inget liv alls.



Varför radera alla de (väldigt få) få blogginläggen jag skrev under det senaste året? De påminde mig om min rädsla. De kändes tvingade och jag tyckte mitt ointresse lyste igenom. Vad är poängen då? Ingenting. Då kändes det bättre att öppna en ny sida, ett nytt ark.

Jag är 22 år gammal nu och jag har bestämt mig för att inte vara rädd för misslyckanden. Jag hoppas jag misslyckas riktigt ordentligt ibland, för då betyder det att jag har försökt och att jag har levt. Det är det livet jag ska skriva om här: om tiden då jag lär mig testa nya saker. Tiden då jag börjar yttra mig om saker jag är intresserad av och inte skäms.

Om det är något du vill läsa om, klicka gärna in igen.
Varje vecka ska det skrivas, för jag har ju inget att vara rädd för längre. Låt orden flöda!

You Might Also Like

0 comments