Recap på gulisåret

21:05

Äntligen är min favorit månad här, oxens egna månad ♉️

Månaden började ju med Valborg! Valborgsmässoafton var superfint och man fick faktiskt njuta i solen. Första maj var tyvärr grå och blöt, men oh well - folket verkade ha det riktigt kul ändå! ;) Själv hade jag också en riktigt bra Valborg, fastän jag inte firade den på det traditionella sättet. Det fanns många orsaker bakom varför jag firade mindre i år och sparar ett ordentligt studievalborgsfirande till nästa år, men det blev riktigt bra så här med! :) Istället blev det nu ett mysigt tillvaro med mamma på måndag, och på tisdag unnade jag mig och Arto till supergoda tacos till lunch - gillar våra vegetariska tacos så mycket mera än vad jag någonsin gillade köttversionen! Nam! 


Men nu, hur var mitt gulisår? Det var på många sätt allt annat än vad jag hade förväntat mig. Året var kanske inte så festligt som många andras,  men jag har vuxit massor under det och i slutet av året kan jag se, att jag mår jättebra igen. Året har alltså varit krävande på många sätt, men jag tror det var något som bara måste hända för att jag skulle bli självsäkrare i mig själv och inte göra samma fel senare i livet. 

Som de flesta andra förväntade jag mig ett år av en del evenemang, nöjen, intressanta föreläsningar och nya vänner. Jag förväntade mig allt det positiva och kände heller inte att det kunde gå en annan väg - under alla mina skolstadier hittills har jag haft det superbra för det mesta, med underbara vänner och jag har trivts väldigt bra. Därför blev jag chockad när jag nu inte gjorde det.

Det var många saker som hände samtidigt när studierna började på hösten. För första gången någonsin kände jag mig genast utanför och jag hade väldigt svårt att få kontakt med folk. Jag kände mig väldigt obekväm och kunde inte slappna av. Samtidigt blev jag väldigt snabbt osäker på mina studier under hösten och fick ofta tvinga mig igenom mina tentböcker, för att jag inte kände en gnista av inspiration då jag läste dem. Samtidigt levde ändå perfektionisten i mig kvar, vilket gjorde att jag ändå stressade inför tenterna och ville prestera bra. Under hösten hade jag dock också många positiva möjligheter, som t.ex. chansen att spendera tid på två olika företag - men även där kände jag mig dummare än de andra studeranden som deltog i samma projekt. Jag jämförde mig massor med andra studeranden och när december kom var jag säker på, att jag aldrig kommer bli bra på det jag gör och att jag kanske bara borde sluta. Jag tror jag aldrig haft en lika låg självkänsla som just då.

På våren blev det bättre. Jag fick min första praktikplats i januari och under min praktik började jag hitta mig själv igen. Jag klickade superbra med mina kollegor, jag fick bra feedback på mitt jobb och jag började njuta av det jag gjorde igen. En gnista tändes på nytt och jag kom ihåg vem jag är när jag är som bäst. Att jag är glad, social och att jag visst har något att ge. Att det inte är något fel på mig. Det kändes jättebra.

Varför blev då min höst som den blev och varför tog det ända fram till skrivande stund, att jag blivit mitt gamla jag igen? Jag vet inte, jag tror det var ett resultat av många faktorer. Jag tror det var ett resultat av stora förväntningar på både mig själv och på allt det jag skulle göra. När jag inte klarade av att möta alla mina förväntningar genast, så blev jag väldigt snabbt frustrerad och tappade tron på mig själv helt och hållet. 

Så det jag tar med mig från mitt gulisår är kanske inte är de roligaste av lärdomar, men ändå väldigt viktigt. Att våga vara svag, att våga göra fel och att våga vara människa. Att våga vara sig själv, våga tro på sina egna styrkor och våga låta bli att jämföra sig med andra. Att våga släppa människor närmare och lita på att jag duger. 

All in all är jag superlycklig att jag valde den skolan jag valde och jag bär mina röda "haalare" med stolthet. Och nästa läsår ska jag våga vara mig själv och njuta av resten av mina studier - och aldrig mera ska jag nedvärdera mig själv. Gör det inte du heller. 

You Might Also Like

0 comments