Min första månad som vegetarian

19:07

Den 15 april åt jag min sista köttbit, och allt sedan den 16 april har det endast funnits vegetarisk kost på vårt matbord. Hur känns det? Underbart. På många sätt har min kropp aldrig mått bättre än nu.


Hur kom vi till det här beslutet? Det var en längre process och det tog tid innan vi faktiskt kände, att det är dags att lämna köttet bakom oss. Jag är själv uppvuxen på kyckling och köttfärs och det har alltid känts som det mest naturliga att äta. Jag har även alltid gillat kött massor - en riktigt lövbiff har varit min favoritmat, och köttbullar med potatismos har kommit som en stark tvåa. Jag ifrågasatte aldrig riktigt var maten kom ifrån, eller vad det egentligen är. Samtidigt kände jag att jag aldrig skulle kunna lämna köttet bakom mig - att det skulle vara för svårt.

På sommaren 2017 slutade vi plötsligt äta köttfärs hemma. Jag hatade konsistensen och kände mig spyfärdig när jag åt det. Vi åt ännu också rött kött, men i andra former ute på restauranger och dylikt. Samtidigt började vi kolla olika dokumentärer på Netflix, som t.ex Cowspiracy. Dessa dokumentärer startade en process där jag började ifrågasätta varför jag äter kött och jag började så småningom se vad det egentligen är - levande varelser. Samtidigt började jag också se sambandet mellan köttets massproduktion och miljörproblem, och såg även hur en förminskad mängd kött i kosten är bra för hälsan. Samtidigt såg jag inte blåögt på dessa dokumentärer heller - känns t.ex. som en absurd kommentar, att kött skulle vara värre för hälsan en tobak. 

Under hösten gjorde vi vegetariska maträtter då och då, men steget till ett helt köttfritt liv kändes ännu för svårt. Jag lyssnade även på en diskussion med Brian May där han berättade om sina orsaker till att äta en vegetarisk kost, och redan efter det var jag väldigt nära på att släppa köttet helt. Men jag kunde inte det riktigt då, så processen fortsatte.

Under våren testade vi några vegetariska rätter till. Samtidigt hade jag väldigt ont i magen ofta och kände mig otroligt svullen. Jag kände mig tung och trött. Samtidigt gjorde jag mer och mer undersökning på vegetarisk kost och olika människors tankar om det, och mötte då också Paul McCartneys och hans familjs initiativ på Meat Free Monday. Därtill var min pojkvän också väldigt redo för att ta steget mot ett vegetariskt liv, så plötsligt gjorde vi det. Plötsligt kändes de helt rätt och inte svårt alls. Och nu har vi hållit på i en månad, och jag har inte saknat kött ett dugg. 

Vad har hänt under den här månaden? För det första känner jag mig lättare, jag har inte haft ont i magen och jag känner att min matsmältning fungerar bättre än någonsin. Jag känner mig mer energisk. Därtill har vi testat på nya recept varje vecka och jag har lärt mig gilla nya råvaror. Under den här månaden har det här börjat kännas som den egna livsstilen. Jag saknar inte kött alls. 

Skulle jag någonsin äta kött igen? Troligtvis inte. Fisk är jag öppen för att äta då och då, men det kommer nog inte bli många gånger om året det heller - om alls. Kommer jag någonsin bli vegan? Just nu tror jag inte det, men man vet aldrig vart framtiden tar en. Redan den här förändringen har varit väldigt stor för mig, fastän den varit lättare än jag trott. Jag tycker också om att använda alternativ till mjölk här och var, men mjölk är ändå inget jag just nu vill släppa helt och hållet. Jag vet att redan den här förändringen gör en stor skillnad för min hälsa och även en liten skillnad för miljön och etiska förhållanden. 

Hur ser jag nu på människor som äter kött? Min syn har inte förändrats - jag tycker alla får välja sin egen kost enligt eget tycke. Jag känner att det är ett eget val och jag har ingenting att göra med vad andra äter. Givetvis skulle jag uppmuntra till att testa vegetariska rätter ibland, men inget annat. Men jag tror det är bra att vara medveten om hur massproduktionen av kött påverkar miljön, världen och djuren. Hur det påverkar själva köttet och hur det går till. Efter att ha sätt dokumentären om hur massproduktionen går till i Finland, blev jag ställd mot väggen för att jag alltid övertygat mig själv om att "allt görs respektfullt här". Nu är jag inte så säker, och det är därför jag valt den här vägen för mig. 


You Might Also Like

0 comments