Jag vill ha känsla

19:03

Jag har alltid letat efter perfektion. Under mina år i skolan kändes det bra att få full pott i prov eller många poäng i modersmålsessän. Jag pluggade och läste och åstadkom egentligen det jag önskade - jag fick massor med utmärkta vitsord och i slutändan även många laudatur. Jag var ju bäst! 

Men fast jag åstadkom mina "mål" kändes det aldrig riktigt bra. Jag kände mig aldrig stolt eller inspirerad. Oftast kände jag mig lättad men även lite tom, efter vilket jag började jobba mot ett nytt prov. Ett nytt prov som skulle avgöra vad jag är värd. Perfektion. Det var det allt handlade om.

Tills i år. 






I år har jag inspirerats av fotografer, musiker, konstnärer. Fotografer som fotar känslor, händelser och uttryck. Musiker, som skriver lyrik från hjärtat och melodier som skrivs för dem själv - inte för radio. Konstnärer som vågar, som rör och som förverkligar sig själv. Jag har börjat älska det som inte är perfekt. Ett suddigt foto som visar en skrattande människa, en gripande sång med en medioker sångröst. Jag vill ha känsla. 

Vad jag har märkt är att en sådan genuin äkthet kräver mod. Det kräver att våga ta emot kritik, att inte ta åt sig. Man måste våga kunna bli hånad, utskrattad, dumförklarad. Tänk att det kan kräva mod att vara en individ, men tänk också hur vackert det är när folk vågar. 

Jag vill inte längre ha perfektion. Jag vill ha känsla och genuint intresse.

You Might Also Like

2 comments

  1. "Jag vill inte längre ha perfektion. Jag vill ha känsla och genuint intresse."
    jättebra det där ska jag minnas :D

    ReplyDelete
    Replies
    1. Våra diskussioner inspirerar ;)

      Delete