Internationella kvinnodagen - rosor av respekt och kärlek

15:01

Käraste ni, glad kvinnodag en dag i efterhand!

Läste väldigt mycket kring ämnet igår och det väckte mycket känslor. En del önskade glad kvinnodag, medan andra önskade bort gratulationerna - vi behöver ju inte gratulationerna, utan jämlikhet i arbetslivet, relationer och i allt som hör till ett människoliv. 

Jag håller givetvis med alla dem som skrivet detta. Det är klart, att gratulationer inte gör en skillnad. Det är klart att kvinnodagens betydelse ska stå för något större än "här har du lite blommor och choklad på DIN dag, sen kan vi glömma dina rättigheter för resten av året." Dock ser jag inte att det är fel att kombinera dessa - jag blev absolut inte ledsen för mina rosor igår och den uppvaktningen jag fick, fastän det inte är poängen. I vårt hushåll pratade vi också om den större bilden och vad som kan göras åt det, hur vi skulle hantera det i uppfostran av en framtida dotter eller hur vi skulle agera som chefer på ett bolag vi skulle ha grundat. Allt detta var viktigt, men det som gjorde mig lite ledsen igår var en viss pessimistisk ton som kunde läsas här och var. 

För något som gör mig ännu mer ledsen, än ojämlikhet mellan könen och trakasserier dem emellan är beteendet kvinnor emellan. Det är inte något jag såg endast igår, utan överhuvudtaget. Hur ska vi vara starka tillsammans, ifall vi hela tiden drar ner varandra? Vi drar ner varandra i kommentarsfält, i skolor, på arbetsplatser, på stan och i hem. Vi säger att den andra inte räcker, inte är fin nog, rakar sig för mycket, rakar sig inte alls, använder för mycket kjolar, använder inte tillräckligt fina kläder osv. Vi klandrar ner på dem som vill stanna hemma med barnen, men klandrar även ner på dem som vill jobba. Alltid gör någon fel. Hur ska vi kunna bygga upp en värld, där alla kvinnor, precis som män, själv ska kunna välja vad de gör, hur de gör, hur de klär sig eller hur de ser ut ifall vi alltid trampar ner? Hur ska flickor "sluta bry sig om sitt utseende", ifall vi i samma väva säger att ett visst sätt att se ut är fult? Hur ska vi uppfostra intelligenta, självsäkra flickor som tror på sig själv och på deras drömmar och mål, ifall vi alltid klandrar ner, säger att hon inte räcker till? Hur ska vi uppfostra intelligenta, självsäkra pojkar som tror på sig själva och på deras drömmar och mål, men även respekterar kvinnor, ifall de alltid hör att flickor bara är söta och rara? 

Jämlikheten i Finland är på så många plan så väldigt bra. Det nästan omöjligt för en att förstå hur bra man har det - men det betyder inte att problem inte finns. Dock vill jag se situationen optimistiskt. Runt omkring mig på arbetsplatser, på universitetet och även i medierna ser jag oerhört mycket starka kvinnor och män som står upp för jämlikhet och jobbar vidare på det varje dag, både här hemma och i världen. Vi vågar diskutera och diskussionen går hela tiden framåt. Det är viktigt att internationella kvinnodagen finns som påminnelse för att diskussionen måste fortsätta och problem måste lösas. Bland allt det onda och negativa vill jag lyfta upp det ljusa i allt detta - att vi faktiskt går framåt. De steg som tagits under de senaste 100 åren är otroliga. Vi har inte stannat nu heller. 


Samtidigt vill jag använda kvinnodagen för dess andra syfte också - för syftet att lyfta upp de fina kvinnorna jag har i mitt liv. De kvinnor som format mig och som alltid fått mig att känna, att jag kan bli vad jag än vill bli. Min mamma, mormor, farmor, gudmödrar, kusiner, vänner. Ifall jag kunnat hade jag köpt varenda en av dem rosor. Jag hade köpt rosorna som en gest av respekt och kärlek, och för att jag tror på dem. 

Sanna


You Might Also Like

0 comments