Vad är skönhet?

18:09

Ibland ser jag mig själv i spegeln och tänker att jag är fin. Då känner jag mig glad, mitt leende är äkta och ögonen glänser. Håret är långt och tjockt, och förhoppningsvis inte trassligt. Dessa är ideala dagar och det är väl egentligen det vi alla borde känna varje gång vi ser i spegeln. Inte äckel, utan en enkel känsla: fröjd. Och då menar jag inte att skönheten och det yttre är så viktigt att alla måste få känna sig som värsta supermodellen. I vårt samhälle kan man lätt känna sig värdelös om man inte ser ut som alla redigerade bilder på Instagram och inte får till lika snygga pose som någon annan. Skönheten får stor vikt och ofta får den större vikt än andra saker, som ambition, nyfikenhet, intellekt eller karisma. Speciellt hos tjejer.



Så när jag säger att vi alla borde få känna oss fina och sköna, så menar jag inte att det är det här yttre skalet som är viktigast. Sminket, kroppsmåttet, kläderna - inget av det. Det jag önskar skulle vara att alla kunde känna att personen i spegeln duger. Att vi kunde se den större bilden och inte mäta oss med måttstockar gjorda av medierna som vi endast uppehåller genom att tro på dem. Att vi istället för att säga "men åh vad ful jag är" skulle säga "jag lever." Att man bara skulle se det yttre som ett skal, för det är ju det det egentligen är. Det fina och det sköna är att du lever och det du känner.

Jag började tänka på det här i fredags när jag kollade mig själv i spegeln och bestämde mig för att åka ut och köpa en ny foundation. Jag har levt utan en foundation i ett halvt år, för jag har inte känt för att sminka mig. Under de senaste månaderna hade jag känt mig trött, oinspirerad och ful. När jag köpte min foundation och la det på mitt ansikte kände jag mig vacker igen. Men var det på grund av foundationen? Jag tror faktiskt inte det.

När jag sminkade mig i fredags lyssnade jag på schlager. Lyssnade på sånger i dur och högt tempo. Låtar som fick mig att le och sjunga med. För den stunden glömde jag det som gjort mig ledsen, frustrerad eller trött. Jag kände en total eufori inombords som inte hade något att göra med min foundation - den hade att göra med att jag inombords tog tid för mig själv och släppte allt det som dragit mig ner. När jag sedan såg mig själv i spegeln tyckte jag att jag var fin. Men som sagt var det inte på grund av foundationen, sminket eller mina kläder, utan på grund av det jag kände inom mig.

Skönhet? Jag tycker den enda märkvärdiga skönheten vi har kommer inifrån. Det är den vi kan påverka mest och den vi kan jobba med naturligt. Det på utsidan - själva skalet? Det ändras, åldras, påverkas av det du äter, hur mycket du sover. Skalet kan få sår, ärr eller andra skador. Skalet lyses allra mest upp av det som finns inne och det konkretiserades i mitt foundation-experiment.

För på måndag sminkade jag mig igen. Var lite stressad, trött och frustrerad. Hade på mig samma kläder och samma smink som på fredag. Men vad kände jag när jag såg i spegeln? Tja. Ingenting. Lite ful och trött. Skalet såg likadant ut, men insidan mådde annat.

Ta inte stress av skalet. Jämför den inte med någon annans. Jobba med att se ut som du vill och med att vara som du vill. Det är då du känner dig som finast, och det är det enda som räknas.

You Might Also Like

0 comments